Vissa stunder så kan jag komma på mig att bara sitta och le. Bara för att jag är så tacksam för allt jag har, för alla möjligheter, för allt i princip. De stunderna är verkligen något jag värdesätter. Tacksamhet handlar om att uppskatta det vi faktiskt har istället för att snegla på det andra har. Vi har så mycket att vara tacksamma för men... Varför är det så svårt för oss att vara nöjda? När man väl fått de man vill ha så är det något nytt som man vill ha.

När man är i de stadiet då man blir avundsjuk på det andra människor har och tänker att jag hade varit så lycklig om jag hade den väskan, om jag hade varit populär, om jag såg ut som henne så hade jag varit lycklig. Men vad är det för sjuka ideal egentligen... Allt är så galet ytligt och det påverkar alla tror jag, vi tror att vi måste leva upp till något som kanske egentligen inte ens existerar. Vi har svårt att inse vad vi egentligen har för att vi lägger för mycket energi på det vi inte har, det är inte förrän vi mister något i livet som alltid varit där som vi slutligen inser vad vi hade.

Kanske vi borde lära oss att leva mer i nuet, njuta av nuet och inte gå runt och tänka om det ändå var så eller tänk om jag hade det där då hade jag varit nöjd. Många människor är så bra på att må dåligt för att de inte har allt de vill ha. Men om du tänker efter så kanske du inte har allt du vill ha men... Allt du behöver.

Vad har du att vara tacksam över idag? :) 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag läste en gång en bok som fick mig att tänka till lite. Tycker även du borde ta och fundera på dessa meningar under. 
  
?? När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
 
?? Låt känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för exstatisk lycka.
 
?? Bits inte när det räcker att morra.
 
?? Låt andra få veta när det inkräktar på ditt område.
 
?? Spring, hoppa, lek en stund varje dag. 
 
?? Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
 
?? Om det är varmt ute , pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
 
?? När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
 
?? Oavsett hur ofta du får skäll, tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
 
?? Njut av den enkla glädjen i en promenad.
 
?? Var lojal.
 
?? Låtsas inte att var något du inte är.
 
?? Om det du vill ha ligger, nedgrävt, gräv tills du hittar det. 

Likes

Comments

 Något som jag sedan barnsben har gått runt och oroat mig för är vad andra ska tycka. Jag har hela mitt liv gått runt och försöka hitta min identitet. Jag är en perfektionist och bryr mig för mycket om att saker och ting ska se så bra ut som möjligt. Människor som vet vem jag är, kanske ser mig som en bortskämd, ytlig, en tjej som tror sig. Jag har ingen aning om det är så jag uppfattas men jag inbillar mig ofta detta.
 

Jag har medvetet försökt att skapa en image, samtidigt som jag varit på en ständig jakt på att hitta vem jag är. Fiffizz, tjejen som kör cross, tjejen med moppebilen, bloggaren, hon som redan har eget företag, redan flyttat hemifrån osv.

 

Ibland önskar jag att jag att jag aldrig hade lagt så mycket krut på att sträva efter framgång, att vara någon. Jag har många gånger bara velat försvinna under jorden och bara lägga ner allt, instagram, bloggen… Det finns så mycket viktigare saker att lägga sin tid på än sig själv. t.ex att hjälpa andra. Men var gång som jag funderar på att lägga ner så är det någon som säger att jag har en möjlighet att inspirera och påverka människor genom bloggen, vilket troligtvis är varför jag fortsätter.

 

 Avslutningsvis vill bara att ni ska veta, att det finns något mer under allt det där ytliga. ?

Likes

Comments

Dagen samhälle, det är något jag tänker på ofta. Det finns tydliga normer som säger hur man ska vara, hur man ska se ut, vad man ska äga o.sv. Jag upplever det väldigt ytligt, vill man vara som alla andra? Den ständiga strävan efter att passa in, hitta sin plats. Jag kan berätta för er att jag känner mig ofta väldigt ytlig och jag gillar inte det. Detta med instagram, likes, followers, att vara någon, det är inget som spelar roll i längden. Jag har alltid gillat att synas det kan jag inte säga något om men de personer jag ser upp till är de som sätter andra först, som lägger tid på viktigare saker än de som är ytligt. De är de riktiga sjärnorna, som lyser upp vårt sammhälle. ?
 
 

Likes

Comments

Idag tänkte jag ta upp något som tyvärr är en del av dagens samhälle, nämligen skitsnack. Vi möter den på skolor, på jobbet, bland vännerna - På alldeles för många ställen. Men varför yttrar vi oss om att den personen sa de, eller den gjorde de, eller nämen hjälp såg du vad den hade på sig? Det är så lätt att börja prata om andra människor och börja döma. Jag har många gånger funderat över varför vi spenderar så mycket tid på att trycka ner varandra istället för att peppa varandra.  Det finns säkert många olika anledningar men ofta är det för att vi vill höja upp oss själva, få oss att känna oss lite bättre. Eftersom många lever med dålig självkänsla, den känslan som säger att man inte är tillräckligt bra gör att vi ständigt vill hitta fel hos andra, men har man en bra självkänla så behöver man inte trycka ner någon annan för att känna sig bättre, för man vet redan sitt egna självvärde. HÄR kan ni läsa mer om just självkänsla.

 

Ingen är perfekt och alla snackar nog skit mer eller mindre. Men vad kan man göra för att förebygga det? Jag tänker att det gäller att ta ett eget ansvar för vad man själv säger istället att fokusera på att rätta vad alla andra säger. Om man stör sig på en person, ta upp de med den personen som det gäller, ingen annan. Med andra ord försöka sköta sig själv och kanske försöka se det som är bra med våra medmänniskor istället för att söka efter något att klaga på. 

Likes

Comments

Kärlek kan vara ett leende till en okänd människa. En bekräftelse att jag ser dig och du är viktig. Finns inget bättre än att sprida lite kärlek. Ju mer man gör det desto fler når den tror jag. I onsdags förra veckan var min bästa vän riktigt snäll mot mig, hon såg mig, var på bra humör och visade tacksamhet. Inte för att hon inte är det annars men igår visade hon verkligen det. Vilket gjorde mig varm i hjärtat, jag fick en bekräftelse som jag i den stunden behövde. Den där lilla gesten gjorde så att jag fick lite kärlek och ville mer än gärna dela med mig av min glädje som jag fick ta emot.
 
Jag är en väldigt okänslig människa utåt och kanske inte den bästa på att visa tacksamhet, uppskattning, be om ursäkt. Men den där lilla gesten fick mig att tänka till. När man lever med sin familj eller nära inpå sina vänner blir det ofta att man blir lättirriterad på varandra och tar varandra för givet. Ibland förväntar att den ene ska veta av den andres behov och däremellan kan det ofta uppstå tjafs då kommunikationen inte är så bra.
 
Men om man verkligen vill vårda sina relationer så borde vi vara mer uppmärksamma, bekräfta och se varandra, överraska, gör någon familjemedlem glad genom att få den att känna sig speciell. Fundera på vad den personen behöver, kanske räcker det med en fråga som hur mår du? Har du haft en bra dag? Eller gillar din mamma blommor? Spring och köp, fråga om du kan hjälpa till med något. Det finns så mycket man kan göra som egentligen inte alls är energikrävande. En lite gest av kärlek kan betyda så mycket, så tveka inte! Var med och sprid kärlek till din omgivning så kanske den personen känner i sin tur får chansen att sprida lite kärlek vidare. 

Likes

Comments