Jag tycker att Sandra fick till en riktigt bra krönika om gymnasievalet.

Därför tänkte jag att jag delar med mig av den här på bloggen: 

 
Några månader efter att vi har stått på skoltrapporna, viftat med vita mössor och sjungit om studentens lyckliga dagar får jag jobb på Seven Eleven. Jag har nattskiftet och står till tre på morgonen nästan varje helg och vänder på knastriga cheesebites och värmer pizza slices till fulla tjugoåringar. En fredagskväll kommer min gamla gympalärare in. Han beställer en kaffe och synar mig uppifrån och ner.

 

- Jaså, säger han. Så det var här du hamnade.
Och jag mumlar något otydligt tillbaka medan jag tar betalt. Ser honom gå därifrån medan ilskan pulserar i bröstet.

 

Jag borde förstås ha svarat:
- Ja. Här står jag idag. Men du vet inte att jag har en telefon full till brädden av sms från personer som frågar när jag slutar egentligen. Så att vi kan ses, helst genast. Personer som jag inte hade en aning om existerade när jag i nionde klass längtade ut och bort och iväg. När jag vaknade med hopsnörd mage och undrade när man skulle sluta vara så jävla ensam egentligen. När man skulle få slippa vara låst i rollen som nörd fastän man i sitt flickrum hade femhundra andra kvalitéer – som att kunna alla texter från första Kent-skivan utantill och vara jättebra på att berätta roliga historier.

 

En augustimorgon som sextonåring hamnade jag i samma klassrum som de personerna fastän vi kom från helt olika delar av stan och hade helt olika bakgrunder. Året var 2000 och nästan alla andra såg ut som Paris Hilton-kopior, trippade runt i små taxklackar och färgglada partytoppar fastän det var måndagsförmiddag. Killarna hade uppvikta skjortkragar och bakåtkammat stelt hår.
I myllret av Gucci-väskor fann vi varandra. Det var han som hade jeansen ut-och-in för att han var helt säker på att den trenden skulle slå in när som helst, hon som svor på franska och var besatt av Formel 1-bilar. Han som färgade sina tjocka mörka lockar kritvita och han som kom från den stökiga delen av staden och berättade historier om när hans kompis dränkte en anka ”bara för att”. En brokig skara som tillsammans smälte ihop till allt jag hade drömt om. Vi reste på musikfestivaler, satt tillsammans i klassrummet och vi åt lunch på McDonalds när det serverades fiskgryta igen och igen och igen. Vi pluggade till prov på caféer och drack folköl i trappuppgångar. Jag gick ut gymnasiet med helt okej betyg men med ett desto hoppfullare hjärta.

 

Det var elva år sedan idag. Nu bor en av dem i Kina. En annan jobbar som mäklare i Paris, en tredje blev sjukgymnast och den fjärde bygger om bilar. Vi gick samma linje men valde helt olika framtider. För att man kan det. För att ingen kan styra vem du är, eller vem du ska bli, vare sig du är femton eller nitton år och vänder korvar mitt i natten. För så länge man umgås runt människor som får två timmars religionslektioner att verka något lättare har man kommit hur långt som helst.

 

Så stirra dig inte blind på de olika gymnasievalen, de kommer inte sia din framtid. Se dem istället som en dörr till människor som är lite mer som du. Se valen som platser som gömmer de där personerna som kanske förändrar ditt liv, som du kan sätta dig bredvid den där första dagen, ett augusti 2015 och säga:
- Hej.

 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag tror att många människor längtar efter semester, ledighet, inga måsten utan att ha möjligheten att bara vara. Vi drömmer om paradis öar med kritvit sand som i sin tur är omringat med kristallklart turkostvatten. Men om vi nu sitter här i gråa Sverige och inte har den möjligheten. Varför inte skapa vårt egna paradis.

 

Jag tror det är viktigt att varva ner från den stressiga vardagen som vi alla lever i, att bara sätta sig ner i några minuter och bara vara, vara tacksam för nuet. Ofta är vi för upptagna i vardagen så man glömmer bort att verkligen vara tacksam över just det ögonblicket. Vissa finner ro på en strand i Bahamas, vissa hemma i soffan men en kopp te, det är väldigt individuellt men jag tror att man får lära sig att anpassa sig efter de möjligheterna man har. Egentid är viktigt för att man ska kunna växa som person. Personligen så finner jag ro i att läsa böcker om livet, relationer, självbiografier eller kanske ta en promenad ute i naturen för att rensa tankarna... Men mina frågor till dig idag är tar du vara på nuet? Tar du dig tid för att hitta din ro i den stressiga vardagen?

Likes

Comments

Tänkte jag skulle prata lite pengar idag, sparande osv. De flesta studenter lever på sitt CSN, det vill säga sitt studiebidrag. Det är 1050kr i månaden som man får. Vissa tycker det räcker och vissa inte. Det beror ju helt på hur mycket man konsumerar. Men tips för er som vill ha lite extra pengar. Tänk efter om du har något du är duktigt på som du kan tjäna lite pengar på, rensa garderoben och sälj gamla kläder, leta efter ett extra jobb i närheten där du bor, om du hjälper till med olika hushållssysslor kanske du kan få en extra slant… Det finns massa möjligheter om man bara har lite fantasi.
 
Jag använder mig av en app som heter ”smart budget” där jag skriver in alla köp och inkomster. Verkligen supersmart att få en översikt och se vad alla ens pengar tar vägen. Jag har några fasta utgifter som jag alltid måste ha pengar till och det är bränsle och mat. Totalt kanske jag lägger 400kr på diesel och bensin.  Resterande pengar brukar oftast gå till mat. www.sevenday.se Men har jag då något över den månaden så brukar jag spara det pengarna. Man kan spara på olika sätt men jag målsparar för det mesta. Oftast är det kläder jag målsparar till typ om jag har gått och suktat efter en snygg jacka. Det blir inte så mycket spontan shopping för min del, har väl delvis blivit inspirerad av Isabella och Pingis bok Economista. Tycker det är bättre att tänka över köpet så man verkligen känner att det är något man kommer att använda, inte bara köper för att det är billigt. 

Likes

Comments

Skola, skola, skola. Ja det är väl främst de som kretsar i en tonårings hjärna. Ibland undrar jag faktist varför det ska vara nödvänidigt att lära sig vissa saker. Det känns så onödigt på något sätt. När jag började 9:an bestämde jag mig för att jag skulle försöka se allt i skolan som lärorikt och samtidigt hade jag ett mål, alltså något att sträva efter. Det funkade. Skolan blev faktiskt roligare, även de ämnena som inte jag egentligen tycker är så roliga. Vi har ju faktist fått möjligheten att gå i skolan, men vissa har det inte så. "The things we take for granted someone else is praying for" Vi borde kanske vara mer tacksama trot allt :) 
 
Men jag förstår att det är svårt! Det tycker jag med! Skolan är inte alltid rolig men man får försöka göra den rolig, det blir ju liksom var man gör det till! Men det är också viktigt att veta att många har för höga krav på sig själva, vi måste inse att det är okej att inte alltid prestera i topp o allt och i alla ämnen. Alla har olika nivåer, man kan inte var bäst på allt. Det kan vara jobbigt när man får tillbaka ett prov och alla undrar vad man fick, vissa blir besvikna när de får ett B medan vissa blir superglada för ett E. Därför känner jag att det är bättre att lägga krut på de ämnen som man faktistk tycker är kul och vet att man är bra på, resterande ämnen gör man så gott man kan. Mer kan man inte göra! :) 
 
 
 

Likes

Comments

 Mobbning är något vi alla känner till. Det sker dagligen i skolor och på nätet. Jag kan helt ärligt inte förstå mig på hur vissa människor behandlar andra medmänniskor. Ord kan trycka ner än mer än vad man tror. Vissa kanske någon gång blivit mobbade, fått höra fruktansvärda kommentarer, blivit nerslagen eller på något sätt känt sig trakasserade. http://www.cpgsecurity.se Många gånger handlar det om att få sig ett skratt på någon annans bekostnad. Man vill på något sätt försöka höja sig själv genom att trycka ner någon annan. Men det funkar inte så, man blir inte bättre för det.
 
Det spelar ingen roll om du är kort, tjock, lång eller smal. Det är inte du som behöver ändra på dig. Det är mobbarna som behöver ändra på sig. Men vems ansvar är det egentligen. Svårt att säga men alla kan vi göra något, vi som står någonstans i bakgrunden som kanske väljer att titta bort. Vi har möjligheten att göra det som är rätt. 

Likes

Comments

Idag tänkte jag skriva lite om självkänsla. Efter ha läst på lite ur Maria Törnbloms böcker så sammanfattar jag lite. Många gånger så blandar man ihop självkänsla med självförtroende. Självkänsla är samma sak som att vara, en medvetenhet om det egna värdet och ett mått på själens kondition. Självförtroende är samma sak som att göra, tron på sin egen förmåga att prestera. Ofta blandar vi ihop vårt värde med våra prestationer, när vi gör ett misstag så har vi inte gjort ett misstag, i stället har vi blivit ett misstag. Viktigt att komma ihåg att ibland gör vi fel men vi är aldrig fel.

 

Varningslampor för låg självkänsla:

  •  Du ser ner på och pratar mycket skit om andra.
  •  Du gör saker (presterar) för att bevisa för andra att du kan, istället för att göra det du vill.
  •  Du jämför dig ständigt med andra och bra bara om ingen annan är bättre.
  •  Du tycker att du är ful och tror att du vore lyckligare om du vore snyggare. 

Självkänsla är inget man får över en dag, det är lite som kondition, man måste träna regelbundet för att behålla den. Det som är a och o i god självkänsla är att acceptera sig själv. Om du lyckas acceptera dig själv och vet att du är bra och att du duger så kommer du inte bry dig om vad alla andra människor tycker och tänker. För du vet själv att du är bra precis som du är. Men för att komma dit så kan det behövas en och annan träning.

  • Öva på att bekräfta dig själv och sök inte bekräftelse av alla andra.
  • Om du har gjort något, skadat någon som du vet är fel, ställ det till rätta.
  • Försök att inte jämföra dig med allt och alla ingen är perfekt, alla är vi olika och lika unika.
  • Däremot så är det väldigt bra att inspireras av andra människor. Ha någon som man se upp till.  

 

Likes

Comments