Så kan jag komma som jag är. Jag kan strunta i hur jag ser ut. Jag kan strunta i vad andra tycker och tänker. När ingen ser har jag längre inte något att leva upp till. Jag kan komma som jag är. Känna att det är nog. Att jag duger precis som jag är. När ingen ser så försvinner fasaden, den som inte vill visa sig sårbar.

För att ibland är jag rädd. Jag är rädd att bara vara jag, Felicia. Jag är rädd att det inte är tillräckligt. Jag är rädd för den norm som säger att man måste vara "någon" för att uppnå någon slags respekt av vissa människor. Jag är rädd över hur mycket man påverkas av allt runt om kring. Jag är rädd över att inte passa in, att verka ensam. Jag är rädd över hur extremt viktigt det har blivit att allt ska se så perfekt ut på ytan, hur mycket tid och kraft man lägger på meningslösa saker och hur de i sin tur formar än som person.

Från och med idag så är jag inte fiffiz längre. Jag är inte fiffiz med mopedbilen, inte fiffiz som kör crossmoped, inte fiffiz med ett par tusen följare på Instagram , jag är inte längre fiffiz, bloggaren. Från och med idag så är jag bara Felicia och jag hoppas att jag någon dag ska inse att det är nog, att min identitet inte ligger i vad jag gör utan vem jag är. Jag vill tacka alla som följt med mig under mina 5 år som bloggare men idag är dagen som jag lämnar detta bakom mig och startar ett nytt kapitel. Jag önskar er all lycka i framtiden. Jag hoppas innerligt att ni alla uppnår era drömmar, att ni får ta del av kärlek i överflöd men även möjligheten att dela med er av eran kärlek till andra människor. Kram Felicia ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments